Jag har många gånger slagits av att jag medvetet, eller omedvetet, strävat efter att bli som någon annan. Som att det vore lösningen på alla mina problem. Men man är ju den man är och det finns något fint med det.
Jag tänker att man behöver springa med det man själv har i sitt hjärta. Inte i första hand för att förverkliga sig själv, utan för att när man gör det blir det till glädje för andra. Det blir en ”win-win”.
Förra sommaren gjorde jag en enkel liveinspelning av den här sången, som jag skrev för ett några år sedan.